Behandling av ulcerös kolit

Läkemedelsbehandling vid ulcerös kolit

Vilka läkemedel man kan använda beror dels på sjukdomens svårighetsgrad och dels på var i tarmen inflammationen finns och hur utbredd den är. Kombinationer av olika läkemedel är vanliga och vissa läkemedel används bara kortare perioder. Det är också viktigt att komma ihåg att vi alla är olika och det som fungerar för någon kanske inte alls fungerar för en annan person. Ofta prövar man sig fram för att hitta en behandling som passar. Alla läkemedel har biverkningar och vid val av behandling måste fördelarna vägas mot nackdelarna.

Aminosalicylat

Vid lindriga till måttliga besvär från ulcerös kolit används ofta läkemedel med aminosalicylater, även kallade 5-ASA eller salazopyrin. Effekten kommer långsamt. Biverkningar förekommer men är relativt ovanliga.

Immundämpande läkemedel

Vid långvariga eller svåra besvär används immundämpande behandling, det är läkemedel som dämpar immunförsvaret både vid skov och som underhållsbehandling. Effekten kommer långsamt. Allvarliga biverkningar kan förekomma.

Kortison

Kortison är ett läkemedel som används för att minska inflammationen. Kortison sätts ofta in vid akut inflammation och trappas sedan ned under en period. Effekten kommer relativt snabbt men långvarig behandling begränsas av biverkningar som exempelvis viktuppgång, ökad risk för diabetes, grå starr, osteoporos och humörförändringar.

Biologiska läkemedel (TNF-hämmare)

TNF-hämmare är biologiska läkemedel som används när annan medicinsk behandling mot ulcerös kolit inte har varit tillräckligt effektiv. TNF-hämmare dämpar inflammationen och effekten är ofta mycket kraftfull. Målet med behandlingen är att läka tarmslemhinnan så att man slipper skov och kan leva som vanligt trots ulcerös kolit.

Vid inflammatoriska sjukdomar som ulcerös kolit har immunförsvaret reagerat mot den egna tarmen som om den vore ett främmande ämne. En inflammation är normalt en bra försvarsreaktion mot fiender som till exempel virus eller bakterier. TNF (Tumör Nekros Faktor) är ett ämne som spelar en central roll i den inflammatoriska reaktionen. Ibland blir det fel och inflammationen riktas mot den egna kroppen istället. Vid ulcerös kolit drabbas främst slemhinnan i tjocktarmen.

Vid behandling med biologiska läkemedel blockeras TNF och dämpar därmed den inflammatoriska reaktionen. TNF-hämmare är oftast inte den första behandlingen man får, utan de ges när andra läkemedel inte haft tillräcklig effekt eller när sjukdomen har en hög inflammatorisk aktivitet.

Några av de vanligaste biverkningarna för biologiska läkemedel är övre luftvägsinfektioner, huvudvärk, vallningar, buksmärta samt reaktioner i samband med att man tar läkemedlet.

Kirurgi

Kirurgiska ingrepp kan förekomma i olika omfattning vid ulcerös kolit. Det innebär att tjocktarmen opereras bort. Vanligtvis kan man koppla ihop tunntarmen med ändtarmen, men ibland är stomi, påse på magen, att föredra.

Texten har granskats och godkänts av Andreas Fasth, PhD, vetenskaplig rådgivare, MSD. 03-13-REM-2011-S-2255-W