Behandling av Crohns sjukdom hos barn

Läkemedelsbehandling vid Crohns sjukdom

I stort sett är behandlingsalternativen desamma för barn som för vuxna. För barnet kan det också bli aktuellt med TPN, Total Parenteral Nutrition. Vilka läkemedel man kan använda beror dels på sjukdomens svårighetsgrad och dels på var i tarmen inflammationen finns och hur utbredd den är. Kombinationer av olika läkemedel är vanliga och vissa läkemedel används bara kortare perioder. Det är också viktigt att komma ihåg att vi alla är olika och det som fungerar för någon kanske inte alls fungerar för en annan person. Ofta prövar man sig fram för att hitta en behandling som passar. Alla läkemedel har biverkningar och vid val av behandling måste fördelarna vägas mot nackdelarna. Det är särskilt viktigt att barn får rätt behandling snabbt eftersom deras tillväxt och utveckling annars kan försenas.

Aminosalicylat

Vid lindriga till måttliga besvär från Crohns sjukdom används ofta läkemedel med aminosalicylat, även kallade 5-ASA eller salazopyrin. De verkar på olika ställen i magtarmkanalen, i tunntarmen, tjocktarmen eller på båda ställena. Beroende på vad man vill ha för effekt väljer man sort. Effekten kommer långsamt. Biverkningar förekommer men är relativt ovanliga.

Antibiotika

Vissa typer av antibiotika kan ha effekt på de besvär som Crohns sjukdom medför, men antibiotika påverkar inte grundsjukdomen. Man kan använda olika sorters antibiotika för att försöka få balans mellan de tusentals olika stammarna av bakterier som finns i tjocktarmen. Antibiotika kan ha särskilt god effekt om man har fistlar eller någon form av infektion till följd av Crohns sjukdom. Det är fortfarande oklart hur bakterier orsakar eller bidrar till Crohns sjukdom.

Immundämpande läkemedel

Vid långvariga eller svåra besvär används immundämpande behandling. Det är läkemedel som dämpar immunförsvaret både vid skov och som underhållsbehandling. Effekten kommer långsamt. Allvarliga biverkningar kan förekomma.

TPN - Total Parenteral Nutrition

TPN – Total Parenteral Nutrition kan bli aktuellt för barn med svåra skov. Det innebär att tarmen får vila och all näring tillförs istället via dropp.

Kortison

Kortison är ett läkemedel som används för att minska inflammationen. Kortison sätts ofta in vid akut inflammation och trappas sedan ned under en period. Effekten kommer relativt snabbt men långvarig behandling begränsas av biverkningar som exempelvis minskad längdtillväxt, viktuppgång, ökad risk för diabetes, grå starr, osteoporos och humörförändringar.

Biologiska läkemedel (TNF-hämmare)

TNF-hämmare är biologiska läkemedel som används när annan medicinsk behandling mot Crohns sjukdom inte har varit tillräckligt effektiv. TNF-hämmare dämpar inflammationen och effekten är ofta mycket kraftfull. Målet med behandlingen är att läka tarmslemhinnan så att man slipper skov och kan leva som vanligt trots Crohns sjukdom.

Vid inflammatoriska sjukdomar som Crohns sjukdom har immunförsvaret reagerat mot den egna tarmen som om den vore ett främmande ämne. En inflammation är normalt en bra försvarsreaktion mot fiender som till exempel virus eller bakterier. TNF (Tumör Nekros Faktor) är ett ämne som spelar en central roll i den inflammatoriska reaktionen. Ibland blir det fel och inflammationen riktas mot den egna kroppen istället. Vid Crohns sjukdom drabbas magtarmkanalen.

Vid behandling med biologiska läkemedel blockeras TNF och dämpar därmed den inflammatoriska reaktionen. TNF-hämmare är oftast inte den första behandlingen man får, utan de ges när andra läkemedel inte haft tillräcklig effekt eller när sjukdomen har en hög inflammatorisk aktivitet.

Några av de vanligaste biverkningarna för biologiska läkemedel är övre luftvägsinfektioner, huvudvärk, vallningar, buksmärta samt reaktioner i samband med att man tar läkemedlet.

Kirurgi

Kirurgiska ingrepp kan förekomma i olika omfattning vid Crohns sjukdom. Det innebär att tjocktarmen opereras bort. Om man trots behandling med läkemedel får besvär med varbölder, fistlar eller förträngningar i tarmen kan en operation bli nödvändig. Man opererar oftast bara bort den sjuka delen av tarmen men i vissa fall kan det bli nödvändigt att ta bort en större del av tarmen och man kan få en stomi (påse på magen).

Texten har granskats och godkänts av Andreas Fasth, PhD, vetenskaplig rådgivare, MSD. 03-13-REM-2011-S-2255-W