Behandling av reumatoid artrit (RA, ledgångsreumatism)

Reumatoid artrit (RA), eller ledgångsreumatism som sjukdomen också kallas, är en inflammationssjukdom som drabbar lederna. Det viktigaste målet med behandling av reumatoid artrit är att behålla och förbättra rörelseförmågan.

Med sjukgymnastik tränas musklerna och rörligheten i lederna, och med läkemedel dämpas den inflammatoriska process som på sikt kan förstöra lederna. De senaste tillskotten bland läkemedel består av så kallade biologiska läkemedel, som har visat sig ha en mycket god effekt vid behandling av reumatoid artrit.

Sjukgymnastik och rörelse

Har man reumatoid artrit är det viktigt att man håller sig i form och tränar muskler och leder på ett skonsamt sätt utan att i onödan slita på lederna. Sjukgymnast och arbetsterapeut spelar en mycket viktig roll vid behandlingen av reumatoid artrit eftersom de ger behandling mot smärta och för de bidrar till att bibehålla eller till och med öka funktionen i lederna. De kan också prova ut hjälpmedel och informera om ledskydd för att underlätta vardagen för den som har reumatoid artrit.

Läkemedelsbehandling vid reumatoid artrit

Behandlingen vid reumatoid artrit består ofta av en kombination av läkemedel och den som är sjuk kommer antagligen få prova olika mediciner för att hitta en behandling som passar. Det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika och det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Alla läkemedel har biverkningar och vid val av behandling måste fördelarna vägas mot nackdelarna.

Smärtstillande läkemedel

De symtomlindrande läkemedlen minskar bland annat smärta som är ett vanligt symtom och som uppstår på grund av inflammation eller skador i ledbrosket. Vanliga smärtstillande läkemedel är så kallade NSAID (non steroidal anti-inflammatory drugs, det vill säga antiinflammtoriska läkemedel som inte innehåller steroider). Det är vanligt att behandlingen börjar med smärtstillande läkemedel.

COX-hämmare

Cyklooxygenas, förkortat COX, är ett enzym (en katalysator) i kroppen som kan bilda ämnen som ökar smärta, feber och inflammation. COX-enzymer hämmas av många vanliga värktabletter. Vid behandling med COX-hämmare minskas smärtan snabbt men det kan dröja ungefär en till tre veckor innan full effekt på inflammationen uppnås. COX-hämmare finns i olika varianter, såväl receptfria i små förpackningar och lägre doser som receptbelagda i andra varianter och i större mängder och högre doser. Vanliga biverkningar är besvär från magen. Magblödning förekommer men är mindre vanligt.

COX-2-hämmare

En undergrupp av COX-hämmare, också kallade COX-2-hämmare eller coxiber, har generellt färre magbiverkningar. Det kan dock finnas en ökad risk för hjärtkärlbiverkningar jämfört med placebo (sockerpiller) och vissa COX-hämmare.

Paracetamol

Värktabletter med paracetamol dämpar värken men motverkar inte stelhet eller inflammationen. Paracetamol finns både receptfria i små förpackningar och receptbelagda i större mängder. Dessa läkemedel har få biverkningar men i överdos kan de vara farliga för levern.

Kortison

Kortison dämpar inflammationen och sprutas in lokalt i en drabbad led. Det är en viktig och bra behandlingsform när enstaka leder blir inflammerade, och som komplement till annan behandling. Behandling under lång tid och i hög dos kan medföra biverkningar. De vanligaste biverkningarna av kortison är viktuppgång, ökad risk för diabetes, grå starr, osteoporos och humörförändringar.

Antireumatiska läkemedel

Antireumatiska läkemedel (DMARD) har funnits i flera decennier och har en bromsande effekt på immunförsvaret. De används då sjukdomen är aktiv, det vill säga när leder är inflammerade. Antireumatiska läkemedel dämpar sjukdomsaktiviteten hos de flesta under längre behandlingsperioder.

Biologiska läkemedel (TNF-hämmare)

TNF-hämmare är biologiska läkemedel som används vid svår reumatoid artrit eller när annan medicinsk behandling inte har varit tillräckligt effektiv. De biologiska läkemedlen dämpar inflammationen och studier har visat att ju tidigare behandlingen sätts in desto bättre blir resultatet. Effekten är oftast långvarig och leder till mindre smärta, ökad rörlighet och färre bestående skador i lederna.

Vid inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit har immunförsvaret reagerat mot den egna kroppen som om den vore ett främmande ämne. En inflammation är normalt en bra försvarsreaktion mot fiender som till exempel virus eller bakterier. TNF (Tumör Nekros Faktor) är ett ämne som spelar en central roll i den inflammatoriska reaktionen. Ibland blir det fel och inflammationen kan riktas mot den egna kroppen Vid reumatoid artrit drabbas lederna.

Behandling med de biologiska läkemedeln blockerar TNF och dämpar därmed den inflammatoriska reaktionen. TNF-hämmare är oftast inte den första behandlingen man får, utan de ges när andra läkemedel inte haft tillräcklig effekt eller när sjukdomen har en hög inflammatorisk aktivitet.

Några av de vanligaste biverkningarna för biologiska läkemedel är övre luftvägsinfektioner, huvudvärk, vallningar, buksmärta samt reaktioner i samband med att man tar läkemedlet.

01-13-REM-2010-S-2095-W

Mikael KjällmanStäll frågor om inflammatoriska ledsjukdomar direkt till Mikael Kjällman, överläkare inom reumatologi.