Behandling av ankyloserande spondylit (Bechterews sjukdom)

Tidig medicinsk behandling och sjukgymnastik är viktigt vid behandling av ankyloserande spondylit sjukdom. Sjukgymnastik motverkar stelheten som är en följd av inflammationen, och den medicinska behandlingen påverkar inflammationen på olika sätt. Medicinerna som används delas in i två grupper: smärtlindrande läkemedel, såsom NSAID (non steroidal anti-inflammatory drug) och läkemedel som påverkar inflammationen på ett mer grundläggande sätt. Biologiska läkemedel är det senaste tillskottet inom denna grupp, och den positiva effekten gör att livet ofta kan fortsätta i stort sett som vanligt.

Sjukgymnastik och rörelse

Det bästa sättet att motverka stelheten och smärtan vid Bechterews sjukdom är aträning. Tillsammans med en sjukgymnast kan man utforma ett individuellt träningsprogram och som ska utföras ofta, helst varje dag och även när man har ont. Det är bra att ha regelbunden kontakt med din sjukgymnast och arbetsterapeut eftersom de spelar en mycket viktig roll vid behandlingen.

Läkemedelsbehandling

Alla läkemedel har biverkningar och vid val av behandling måste fördelarna vägas mot nackdelarna. En kombination av olika läkemedel används ofta och vissa läkemedel används bara när man mår som sämst. En person som har fått diagnosen ankyloserande spondylit kommer antagligen få prova olika mediciner för att hitta en behandling som passar. Det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika och det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Medicinerna som används är bland annat nyare biologiska läkemedel, mer traditionella antireumatiska läkemedel och smärtstillande läkemedel.

Smärtstillande läkemedel

Vanliga smärtstillande läkemedel är så kallade NSAID (non steroidal anti-inflammatory drug) som till exempel ibuprofen, naproxen och diklofenak. De minskar smärta och stelhet som är vanliga symtom och som uppstår på grund av inflammationen. Smärtstillande läkemedel har en viktig roll i behandlingen och kan underlätta träningen när det gör som mest ont.

Antireumatiska läkemedel

Antireumatiska läkemedel, så som sulfapreparatet sulfasalazin och metotrexat, har funnits i flera år och har en bromsande effekt på immunförsvaret. De används främst då sjukdomen ger symtom från perifera leder.

Biologiska läkemedel

De nyare biologiska läkemedlen, TNF-hämmare, används vid svår sjukdom när annan medicin inte varit tillräcklig effektiv. Behandlingen leder till mindre smärta, ökad rörlighet och färre skador på lederna.

Varför är biologiska läkemedel som TNF-hämmare effektiva?

Vid inflammatoriska sjukdomar som ankyloserande spondylit har immunförsvaret reagerat "fel" mot den egna kroppen. En inflammation är normalt en bra försvarsreaktion mot fiender som till exempel virus eller bakterier. När vi utsätts för en attack aktiveras immunförsvaret och inflammationen tar hand om fienden. TNF (Tumör Nekros Faktor) är en signalsubstans som spelar en central roll i den inflammatoriska reaktionen. Tyvärr blir det fel ibland och inflammationen riktas mot den egna kroppen. Vid ankyloserande spondylit är det framför allt ryggen som drabbas. Behandling med biologiska läkemedel blockerar TNF och dämpar därmed inflammationen. TNF-hämmare är oftast inte den första behandlingen man får, utan ges då andra medel inte haft tillräcklig effekt eller när sjukdomen har en hög inflammatorisk aktivitet.

Kortison

Kortison dämpar inflammationen och sprutas oftast in lokalt i en drabbad led. Det är en viktig och bra behandlingsform när enstaka leder blir inflammerade, och som komplement till annan behandling.