Läkemedel vid artros
De läkemedel som används vid behandling av artros idag är till för att lindra smärtan och påverkar inte sjukdomsförloppet. De väljs utifrån typ och svårighetsgrad av symtomen. Läkemedelsbehandling kan ges vid behov, i perioder eller kontinuerligt.
Vid lätta till måttliga smärtor är ofta behandling vid behov tillräckligt. Vid svårare smärtor behöver man ibland ta läkemedel under en längre tid men blir man smärtfri föreslår kanske läkaren att försöka med att sätta ut behandlingen och fortsätta med läkemedel vid behov eller under perioder.
Det finns ingen behandling som passar alla. Förstahandsläkemedel är ofta rent smärtstillande medel som paracetamol och därefter smärtstillande och inflammationsdämpande behandling i form av COX-hämmare (NSAID, icke-steroida läkemedel).
Smärtstillande läkemedel
Paracetamol
Värktabletter med paracetamol dämpar värken men motverkar inte inflammationen. Paracetamol finns både receptfria i små förpackningar och receptbelagda i större mängder. Dessa läkemedel har få biverkningar men i överdos kan de vara farliga för levern.
COX-hämmare (NSAID=icke-steroida läkemedel)
Cyklooxygenas, förkortat COX, är ett enzym (en katalysator) i kroppen som kan bilda ämnen som ökar smärta, feber och inflammation. COX-enzymer hämmas av många vanliga värktabletter.
Vid behandling med COX-hämmare minskas smärtan snabbt men det kan dröja ungefär en till tre veckor innan full effekt på inflammationen uppnås. COX-hämmare finns i olika varianter, såväl receptfria i små förpackningar och lägre doser som receptbelagda i andra varianter och i större mängder och högre doser.
Vanliga biverkningar är obehag från magen. Blödning från magen förekommer men är mindre vanligt.
COX-2-hämmare
En undergrupp av COX-hämmare, också kallade COX-2-hämmare eller coxiber, har generellt färre magbiverkningar. Det kan dock finnas en ökad risk för hjärtkärlbiverkningar jämfört med placebo (sockerpiller) och vissa COX-hämmare.
Kortison
Om man inte får hjälp av smärtstillande/antiinflammatoriska läkemedel kan det hjälpa med ledinjektion med kortison. Denna typ av behandling kan ge minskad smärta men effekten på längre sikt är osäker. De vanligaste biverkningarna av kortison är viktuppgång, ökad risk för diabetes, grå starr, osteoporos (benskörhet) och humörförändringar. Kortison är receptbelagt.
Opioider
Opioider verkar smärthämmande genom att blockera en typ av receptorer, "smärtmottagare", i det centrala nervsystemet. När en opioid binder till en receptor hindras smärtsignalen från att nå hjärnan och smärtan lindras. Opioider finns i olika former och styrkor. De vanligaste biverkningarna är illamående och yrsel. Dessutom finns en risk för tillvänjning (beroendeframkallning). Många opioider innehåller även kombinationer med andra preparat som till exempel paracetamol. Opioider är receptbelagda.
Kirurgi
Är leden förstörd kan det ibland behövas kirurgi för att lindra smärtan och öka rörligheten. Det vanligaste kirurgiska ingreppet är att man sätter in proteser i knä- och höftled. Detta brukar ta bort smärtan och funktionen återställs till största del.
01-13-REM-2010-S-2095-W
